perjantai 13. helmikuuta 2009

Helsingin vuosikeskilämpötila 1881-2008 (Jarl Ahlbeck)



Läs Ray Bradbury i stället för klimatprognoser!

I ÅU (12.2) berättas att biologen Ilppo Vuorinen studerat växthuseffektens inverkan på Östersjön genom att analysera mätdata sedan år 1966. ”Fyrtio år är en lång tid i biologernas värld och tidsserierna är tillräckligt långa för att kunna behandlas statistiskt”.

Slutsatsen är att en uppmaning att cykla och ro. Gören bättring, I syndiga människokräk!

Som insatt i statistisk behandling av mätdata vet jag att klimatdataserier sedan år 1966 säger mycket litet om klimatets långtidsvariationer och absolut ingenting om framtiden.

Sextiotalet var kallt och Helsingfors medeltemperatur år 1966 var endast 3,5 grader Celsius. Sedan dess har medeltemparaturen återigen stigit till cirka 7 grader, eller till samma temperatur som på 1930-talet då klimatet var lika varmt som i dag. Se temperaturdiagram för Helsingfors (källa: NASA). Notera rekordkylan under krigsåren och åttiotalets mitt.

Vad speciellt vintermånaderna december, januari och februari beträffar, var medeltemperaturen år 1932: +2,6 grader och år 2008: +0,5 grader. Jämför med år 1985: -11 grader (nästan fjorton grader kallare än år 1932) och år 1941: -10 grader (nästan tretton grader kallare än år 1932).

Med sitt överflöd av (skattebetalarnas) växthusforskningspengar massproducerar miljöforskare och meteorologer tillsammans med datanördar ”prognoser”.

Men FN:s klimatpanel kallar dem inte prognoser utan ”projektioner” vilket är något helt annat. Man stoppar in hypotetiska utsläpp i en dator som räknar med hypotetiska ekvationer bl.a. för moln och vattenånga och sen berättar datorn hur vintrarna blir. Dessa program är vetenskapliga verktyg (”scientific tools”) och är säkert jättekul att leka med om man får bra betalt. Men som prognosinstrument har programmen samma tillförlitlighet som en kristallkula. De klarar varken av att förklara förra glacialperioden, bronsålderns värme, medeltidens värme, lilla istiden, eller ens trettiotalets arktiska värmebölja.

Koldioxidutsläpp kan åstadkomma en liten global uppvärmning. Men datasimuleringar om Finlands framtida vintrar är undermålig Science Fiction. Läs hellre Ray Bradbury, han skriver bra Science Fiction!



Jarl Ahlbeck

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti